Som ni kanske förstod i det tidigare inlägget så mådde jag kasst både kvällen innan och på morgonen innan loppet. Det gjorde det inte bättre med dålig mat och andra incidenter påvägen dit... Men jag startade och ville bryta redan vid 2 kilometer. Jag ville inte. Min andning försvann och jag hade massa sjukvårdare runt om mig. Men min envishet tog min ända till mål ändå! Och dessutom på en tid över förväntan - jag slog mitt personliga rekord med 10 minuter vilket är fantastiskt i den terrängen! (borde haft 5-10 minuter längre tid än mitt dåvarande PB där!). Väl i mål mötte min familj upp mig med mina grejer och en ros, hur gulligt?! En dusch, fem timmar fotograferande och massvis med hejande på tremilslöparna efteråt var jag på banan igen. Därefter samlade vi oss på en grekisk restaurang tills klockan slog 12 och det var dags att ta tunndelbanan tillbaka till hotellet. En helg fylld med blandade känslor kan man säga! Men nu efteråt är jag så glad att jag gjorde det!